Logga in :

 

 

Bofors Musikkår

Bofors Musikkår har i mer än 90 år utgjort en viktig del av Karlskogas kulturliv.

Kåren verkar för att bevara den svenska blåsmusiktraditionen genom att ge konserter och möjlighet för såväl unga som gamla blåsmusiker att deltaga.

Musikkåren ger minst två egna konserter per år vanligen en vårkonsert och en julkonsert. Kåren konserterar dessutom två till tre gånger sommartid på torget i Karlskoga under rubriken "Musik på stan". I samband med SAP:s 1:a majtåg spelar vi varje år sedan snart 100 år. Orkestern medverkar dessutom vid traditionella tillfällen såsom firandet av nationaldagen den 6:e juni samt vid kyrkliga högtider såsom Kristi Himmelsfärdsdag.

Musikkåren anlitas dessutom av andra arrangörer i ett flertal uppdrag under året, bl.a. av Karlskoga Kommun och SAAB Dynamics.

Historia Bildandet av Bofors Musikkår

Historia Bildandet av Bofors Musikkår
Den 9 juni 1918 samlades några intresserade musik, arbetsledare, arbetare och tjänstemän vid AB Bofors, för att dryfta frågan om att bilda en blåsorkester. Diskussionerna gick i enighetens tecken, ty på mötet beslöts att Bofors Musikkår skulle bildas.
Sommaren gick och en dag i augusti steg dåvarande smeden, sedermera verkmästaren, Karl Almgren, in till bruksdisponenten Einar Wikander och bad om hjälp med pengar till instrument och noter och även av anställande av en dirigent till den planerade bruksorkestern.
Besöket gav i resultat att Almgren den 3 augusti samma år fick i uppdrag att resa till Stockholm för att göra nödvändiga inköp och förhöra sig om en lämplig person till ledare.
Almgren fick 4.000:- att disponera och historien berättar att han för säkerhets skull sydde in pengarna i fodret på sin rock. Det rådde krig och bistra tider och beloppet utgjorde en mycket stor summa på den tiden.
Några dagar senare, den 7 augusti, anlände dåvarande regementsmusikern Eric Gustafson till Bofors för att tillträda en tjänstemannabefattning, och sett ur ortens musiklivs synvinkel, det viktiga uppdraget, nämligen att leda musikkårens övningar och konserter. Den förste ledaren, musiksergeanten och flöjtisten Acke Pettersson, hade nämligen för avsikt att flytta från orten, vilket han också gjorde hösten 1919. Eric Gustafson kom sedan att vara musikkårens dirigent fram till år 1950 då hans son Stig Gustafson övertog dirigentpinnen för att i många år, fram till 1991, leda kåren till många framgångar och ett antal konsertturnéer.

Historia 1920-talet

Musikkårens numerär var till början en oktett som tidvis förstärktes så att medlemsantalet kom att vara 10-12 eller kanske någon gång ytterligare några musikanter.
Varje söndagsmorgon samlades man före högmässotid för att öva och träna i Bofors Samlingshus som i alla tider varit kårens fasta punkt i tillvaron. Resultatet av dessa övningar blev konserter på fester och basarer för Röda Korset, idrottsföreningar, Landstormen och en rad andra ideella organisationer. Vintertid stod boforsmusikanterna för nästan all dansmusik, det fanns då ännu inget s.k. jazzkapell på orten. Sommartid spelade kåren varje lördag och söndag i Folkets Park
Ryktet om musikkårens kvalitéer spreds och man engagerades för dansmusik och konserter i de närliggande orterna Nora, Lindesberg och Kristinehamn.

Historia 1930-talet

Kårens numerär ökade undan för undan för att i slutet av 30-talet utgöra 20-24 man.
Hela den gamla notuppsättningen blev snart förlegad och man inriktade sig på modernare arrangemang och sättning. Framför allt utökades träsektionen med flera klarinetter
Man anskaffade även modernare och klangrikare instrument mot de vid den tiden gamla och utspelade.
Kåren hade nu sedan flera år upphört med dansmusiken. Den lättare repertoaren behölls dock men utökades med "allvarligare" och även med klassisk musik.
Repetitionerna flyttades från söndag förmiddag till tisdag kväll. Man övade minst en gång i veckan frånsett under några sommarveckor.

Historia 1940-talet

Beträffande klädseln hade denna varit allt annat än uniform. Från musikkårens start kom man som man var, i en snygg kostym, med hatt, kubb, keps eller vegamössa på huvudet.
Efter några år skaffade man sig dock en prydlig uniformsmössa med blänkande emblem.
När kåren hade inomhuskonsert kom medlemmarna i mörk kostym. Vid marscher eller utomhuskonserter, valde man klädsel efter väderleken, ibland regnrock, ibland uppkavlade skjortärmar.
År 1946 föreslogs att kåren skulle anskaffa en enhetlig, enkel och prydlig uniform liknande flygvapnets modell och året därpå framträdde kåren för första gången i den nya uniformen i samband med att Kampens Musikkår från Oslo, gästade Karlskoga.
Efterkrigstiden beredde möjligheter att resa utomlands och i augusti 1946 gästade Bofors Musikkår Oslo för första gången. Även påföljande år besökte musikkåren Oslo och spelade då den 17 maj som första utländska musikkår vid defileringen på Karl Johans gata och vid Kungliga slottet

Historia 1950-talet

År 1950 överlämnade Eric Gustafson med ålderns rätt dirigentskapet till sin son Stig Gustafson som dessförinnan spelade klarinett i musikkåren.
Kåren hade nu blivit alltmera känd och erbjudanden om engagemang började att strömma in.
Bl.a. spelade man en hel vecka på Skansen i juli 1954.
Den första längre konsertturnén gjordes 1956 och företogs till Holland där den i kåren mångårige ordföranden och kornettisten Nils Hahne hade kontakter från sin tid som anställd i landet.
Deltagande i musiktävlingar var helt främmande för Bofors Musikkår tills man 1958 fick en inbjudan att delta vid "Nordiska Amatörmästerskapstävlingar för Blåsorkestrar" i Trollhättan den 23 mars nämnda år. Musikkåren nådde en hedrande andraplacering efter Köpenhamns Harmoniorkester. Genom sin placering blev Bofors Musikkår bästa svenska orkester vilket i sin tur ledde till att kåren utsågs att representera Sverige vid de internationella musiktävlingarna i Vichy, Frankrike i september 1959. Dessa tävlingar blev en enastående upplevelse och i den hårda konkurrensen lyckades kåren erövra en förstaplacering.

Historia 1960-talet

Musikkåren hade nu fått blodad tand på tävlande och redan i april 1960 deltog man i Nordiska Amatörmästerskapet i Oslo. Även här erhöll kåren en förstaplacering.
Efter kvalificerande tävling i Örebro, utsågs kåren att ånyo representera Sverige och denna gång vid europamästerskapen som gick av stapeln i Stockholm. Även vid denna tävling skötte sig kåren lika föredömligt och fick förstapris vilket i sin tur ledde till att fick representera Sverige vid Europatävlingen i Luxemburg 1963.
Framgångarna stod kåren bi vilket ledde till deltagande i Landesmusikfest i Merano, Italien, hösten 1966. Boforsarna fick där äran att spela vid den galakonsert som avslutade tävlingarna. Detta var första gången kåren fick möjlighet att spela i televisionssändning.
Detta årtionde präglades av flitigt tävlande och bland en rad verk som spelats på tävlingar kan nämnas Svansjön (Tjajkovskij), Final ur symfoni "Från nya världen" (Dvorak), En natt på Blåkulla (Mussorgsky, instr. Stig Gustafson), Sinfonia op. 18 nr 4 (J Ch. Bach) och Soirées Musicales (Benjamin Britten).
Musikkåren avslutade 60-talet med att tävla om titeln Svenska Mästare i Värnamo 1969 och bärgade då 1:a pris i den högsta klassen.

Historia 1970-talet

Detta årtionde inleddes en konsertturné till Österrike där spelningar ägde rum i bl.a. Wien och inte minst i Mozarteum i Salzburg.
Den andra stora utlandsturnén under detta årtionde var till Holland 1974, där kåren återigen tävlade tillsammans med orkestrar från Europa, Canada och USA. Den musikaliska kvalitén gav även denna gång en framträdande placering, nämligen 1:a pris jämte guldmedalj i högsta klassen.
Naturligtvis har musikkåren framträtt på hemmaplan vid en rad tillfällen genom åren och vid de en till två större lokala konserterna har en rad kända solister varit engagerade. Den kanske mest kände solisten under 70-talet var pianisten Janos Solyom som tillsammans med kåren framförde Erland von Kocks pianokonsert nr. 3 för blåsorkester och piano.
Under 70-talet gjorde kåren också sina första skivinspelningar. Den första 1975 och den andra 1976. Den senare upptog bl.a. Per Öjebos "Folktonsrapsodi" vari kompositören själv och brodern Bo Öjebo, medverkade på cello och oboe.
Höjdpunkten detta sekel var konsertturnén till USA och Canada.
Första platsen för konsert var Boston. Därefter framfördes en konsert i FN-huset i New York.
Sannolikt har inte många utländska orkestrar fått möjligheten att spela inne i försvarshögkvarteret i Whasington. Kåren gavs dock tillfälle till en lunchkonsert inne i själva Pentagon. Under rundresan konserterade kåren bl.a. i Muskegon, Chicago, Rockford,Wheaton (Karlskogas vänort i USA) samt Minneapolis.

Historia 1980-talet

För att skapa stimulans och ha mål att arbeta mot, har kåren inriktat sig bl.a. mot musikresor.
Detta årtionde inleddes med en resa till San Remo i Italien. Skälet till valet av resmål kan sägas bero på det förhållande att musikkåren genom alla år haft ett mycket gott stöd i företaget Bofors AB. Kopplingen till San Remo gjordes genom det faktum att den store innovatören Alfred Nobel under sin levnad var ägare av bruket i Bofors samt att han hade sin sommarbostad i San Remo.
Karlskogas vänort i Danmark, Ålborg gästades 1983. Två år senare deltog musikkåren i det stora världskonventet (WASBE) i Kortrijk, Belgien.
Jubileumsåret 1988 (70 år), firades med en konsertresa till Ungern och Jugoslavien.
Vid denna resa, liksom vid alla andra turnéer, har anhöriga och andra intresserade beretts tillfälle att delta.
År 1981 spelade kåren in sin tredje LP-skiva.

Historia 1990-talet

Efter att i 41 år ha varit dirigent för musikkåren, överlämnade Stig Gustafson 1991 dirigentskapet till Per Sjöberg som i många år dessförinnan spelat klarinett i kåren.
Sjöberg ledde kåren fram till 1997 då mångårige medlemmen och trombonisten Torbjörn Lundqvist det musikaliska ledarskapet.
År 1993 företog kåren en konsertturné till England o Wales. Konsert utfördes bl.a. i London.
Några år senare, 1997, gjorde musikkåren en turné i Tyskland.
De första åren av kårens verksamhet och in på 30-talet, skedde rekryteringen många gånger genom att AB Bofors erbjöd anställning till militärmusiker som föredrog det civila livet men som ändock ville ägna sitt fritidsintresse åt musiken.
Från det att Karlskoga Musikskola, sedermera Karlskoga Kulturskola, startades 1947, har den huvudsakliga rekryteringen skett via den lokala musikskolan.
Genom åren har flera hundra musikanter kommit och gått. Ett sannolikt oslagbart rekord har numera avlidne Rune Almgren som började i musikkåren 1922 vid 15 års ålder och deltog aktivt fram till dess han avled 1986. Inte mindre än 64 år.

Historia 2000-talet

Under de första åren på det nya årtusendet diskuterades det livligt om samlingshusets framtid. Huset hade under alla år ägts av Bofors AB som nu ville sälja fastigheten. Detta skapade stor oro i Bofors Musikkår som utnyttjat lokalerna sedan 1918. Lösningen blev att Karlskoga Kommun tog över huset under förutsättning att kulturföreningarna skulle ordna verksamhet i lokalerna.

2004 var avtalet mellan kommunen och kulturföreningarna klart. Musikpalatset bildades och därmed kunde Bofors Musikkår fortsätta sin verksamhet i huset.
2002 deltog musikkåren i Blåsmusikfestivalen i Jönköping.
2005 blev Martin Lindor dirigent då han efterträdde Torbjörn Lundkvist.
2007 genomförde kåren en uppskattad konsertresa till Österrike.
Vid 90-årsjubiléet 2008 arrangerade kåren för första gången en fyrverkerikonsert.
I september 2010 utsågs nuvarande dirigent Anders Nordquist.

Under första 10-årsperioden av 2000-talet har kåren samarbetat med följande kända artister: Roger Pontare, Triple & Touch, Nisse Landgren, The Brazz Brothers samt Jan Johansen.

Tillbaka